Hej igen
Yes , jag är tillbaka på blogg.se efter lååångt uppehåll. Har inte haft tid/ork att skriva upp allt som onödigt och mindre onödigt som hänt den senaste tiden.
En av anledningarna till att mitt liv har varit kaos är för att jag fick reda på en väldigt stor grej för snart tre veckor sen. Min pojkvän som jag varit tillsammans med från och till i snart tre och ett halvt år berättade att han är transsexuell. Han har vetat om och funderat på det här sen han var liten och kände att nu när han blivit 20 och vuxen måste han ta tag i de känslor han haft och alltså påbörja en utredning om att få göra ett könsbyte som kommer sluta med att han blir kvinna.
Vissa kanske inte kan förstå varför detta har tagit mig hårt (fast jag tror nog att en hel del kan fatta varför jag varit ledsen och ganska 'frånkopplad') Men den här personen är faktiskt min allra första kärlek och den enda kille jag älskat. Trots alla våra problem har jag alltid sett en framtid för oss och jag kunde verkligen se oss tillsammans när vi var äldre. Jag antar att det är därför jag är ledsen, för att jag sörjer att vi antagligen inte kommer att finnas i varandras framtid på det sättet som vi båda önskar.
Allting är väldigt osäkert men just nu så håller vi ihop. Jag stöttar honom och tycker att han är modig som går ut med detta. Även om jag måste erkänna att jag är väldigt ledsen. Och nej, detta är inget skämt. Det är därför jag skriver detta inlägget då jag som hans flickvän vill visa att jag vet om detta och att jag älskar honom ändå och hoppas att allt kommer att gå bra!
Jag kommer skriva mer om detta någon annan dag.
Det här skrev han på sin ec. Skönt att alla vet nu iaf ... Även om jag grät jättemkt när jag läste det.
En av anledningarna till att mitt liv har varit kaos är för att jag fick reda på en väldigt stor grej för snart tre veckor sen. Min pojkvän som jag varit tillsammans med från och till i snart tre och ett halvt år berättade att han är transsexuell. Han har vetat om och funderat på det här sen han var liten och kände att nu när han blivit 20 och vuxen måste han ta tag i de känslor han haft och alltså påbörja en utredning om att få göra ett könsbyte som kommer sluta med att han blir kvinna.
Vissa kanske inte kan förstå varför detta har tagit mig hårt (fast jag tror nog att en hel del kan fatta varför jag varit ledsen och ganska 'frånkopplad') Men den här personen är faktiskt min allra första kärlek och den enda kille jag älskat. Trots alla våra problem har jag alltid sett en framtid för oss och jag kunde verkligen se oss tillsammans när vi var äldre. Jag antar att det är därför jag är ledsen, för att jag sörjer att vi antagligen inte kommer att finnas i varandras framtid på det sättet som vi båda önskar.
Allting är väldigt osäkert men just nu så håller vi ihop. Jag stöttar honom och tycker att han är modig som går ut med detta. Även om jag måste erkänna att jag är väldigt ledsen. Och nej, detta är inget skämt. Det är därför jag skriver detta inlägget då jag som hans flickvän vill visa att jag vet om detta och att jag älskar honom ändå och hoppas att allt kommer att gå bra!
Jag kommer skriva mer om detta någon annan dag.
Det här skrev han på sin ec. Skönt att alla vet nu iaf ... Även om jag grät jättemkt när jag läste det.
Kommentarer
Trackback
